Madagaskar

Världens fjärde största ö, ett av världens absolut fattigaste länder med en befolkning på ca 23 milj där endast var 25:e invånare innehar en TV-apparat. Isolerat ifrån resten av Afrika i över 50 miljoner år, vilket skapat unika förutsättningar för helt endemiska arter av växter och djur. Det här är dagboken ifrån min resa på Madagaskar…

DAG 1

En lång resa tog sin början ifrån Kastrup. Via Munchen och Johannesburg hittade piloten till slut på ganska vingliga vingar ner på Antananarivos internationella flygplats. Det var eftermiddag och chauffören som vi skulle ha i tre dagar plockade upp oss på flygplatsen och körde oss till det lilla hotellet Chalet De Roses i centrala Antananarivo. Som vanligt när det gäller större Afrikanska städer så var trafiken kaotisk. Men vi hittade till slut fram. Tog en promenad på kvällen för att leta vatten. Då det var mörkt och Antananarivo inte är den säkraste staden så blev promenaden ganska kort. Och inget vatten hittades heller… 

Blev en ytterst god pizza på hotellets restaurang innan en välförtjänt sömn blev faktum. 

Kaotisk trafik i Antananarivo

Kaotisk trafik i Antananarivo

 

DAG 2

Målet för dagen var Madagaskars tredje största stad Antsirabe. Som förresten grundades av en norsk missionär i slutet av 1800-talet. Vägen gick igenom central highlands på ca 1400m över havet med mestadels skövlad och odlat mark. Det tog nånstans 4-5 timmar längs bra vägar att ta sig dit och väl framme visade sig Antsirabe vara en långt mer ordnad och strukturerad stad än huvudstaden. Jag fick känslan av att norrmännen visste vad de gjorde när jag såg de breda boulevarderna och faktiskt lite plats för både fotgängare och bilar. Promenerade en sväng i staden. Bland annat till den vackra tågstationen. 

En liten by någonstans mellan Antananarivo-Antsirabe

En liten by någonstans mellan Antananarivo-Antsirabe

 

Den vackra tågstationen i Antsirabe

Den vackra tågstationen i Antsirabe

 

DAG 3

Packade minibussen som skulle ta oss ytterligare 5 timmar västerut. Närmare bestämt till den lilla staden Miandrivazo. Mest känd som Madagaskars varmaste plats… 

Vi stannade vid några kratersjöar som jag inte blev jätteimponerad av. Men det blev ändå rätt intressant då vår minibuss helt plötsligt körde in i en sten så att backväxeln försvann!? Från och med nu, ingen back på fordonet… 

Vi stannade till efter vägen för att försöka fixa felet, som visade sig misslyckas. Områdets alla barn samlades kring oss och undrade vad som försegick. Som vanligt är det barnen som är först framme, sedan kommer de äldre barnen, sedan tonåringarna och sist de försynta vuxna som nog egentligen vill vara där med de minsta barnen men inte riktigt vågar. Alltid i denna följd. 

Vägen ringlade sig ner ifrån central highlands på slutet av dagen och nere på nästan havsnivå uppenbarade sig Miandrivazo. Många gånger är det enbart ett stort jippo att kalla sig för ”kallaste stället, ”varmaste stället”, ”fulaste stället” osv osv. Men den här gången är jag faktiskt beredd att hålla med om stadens mytomspunna rykte. Fy fan va varmt! Och det var ändå dags för solnedgången…

Central highlands

Central highlands

DSC_0365test

Barnen. Alltid först på plats för att spana in de okända vita människorna

 

DAG 4

Tidig morgon för att påbörja färden längs med Tsiribihina River. Hela anledningen till att vi befinner oss här är att detta är en utmärkt startpunkt för att resa längs med denna avlägsna flod som rinner genom väglöst landskap. En stor blå båt fixades fram. Även en inte fullt lika stor tupp fick slå följe på båten. Han skulle bli middag sista dagen var det meningen. Tuppen var mest i vägen och sprang och kacklade när båtbesättningen sparkade och schasade undan den. Flera gånger under dagen var det ett herrans liv på den där tuppen…

Landskapet var till en början ganska trist. Platt och mycket sand. Lågt vatten såhär i slutet av torrperioden. Framåt eftermiddagen blev det mer kuperat men skogen var skövlad i princip överallt av byarna längs med floden. En ganska sorglig syn.

Stannade på eftermiddagen vid ett otroligt vackert vattenfall för en naturlig dusch. Det fanns även några tjuvkikare i skogen. Det första mötet med Madagaskars lemurer var ett faktum. Både Verraux´s Sifaka och Red front brown lemur tittade på oss där i vattenfallet. Det var så skönt att stå där i den naturliga duschen att vi nog stannade över en timme.

Natten tillbringades i tält i närheten av den lilla byn Begidro under en stjärnklar himmel.

Vackert vattenfall!

Vackert vattenfall!

Femstjärnigt boende längs med Tsiribihina River

Femstjärnigt boende längs med Tsiribihina River

 

DAG 5

Resan längs floden fortsatte hela dagen. Floden bildade intressanta canyons på vissa ställen och däremellan stora skogar där mycket blivit förstört av svedjebruk. Madagaskars största problem är som många gånger förrut…okunskap hos befolkningen. Man eldar bort stora arealer av skog för att tillfälligt få odlingsmark eller betesmark åt sin boskap. Näringen räcker ett par år sedan måste man elda upp ett nytt område. 90% av Madagaskars unika skogar är idag borta. Sorgligt och bedrövligt på samma gång. 

Jag mätte på eftermiddagen upp 38 grader i skuggen och jag är nu helt övertygad om att detta område mycket väl talar sanning som den varmaste platsen på Madagaskar. Värmen var ibland nästan outhärdlig. 

Såg en del fåglar, stora flygande hundar och en krokodil i djurväg innan vi slog läger längs med flodkanten för ännu en tältnatt.

Tuppen då? Jo han är fortfarande med. Lyckligt ovetandes om vad som väntar imorgon lunch…

Vår blåa fina båt

Vår blåa fina båt

 

Nilkrokodil

Nilkrokodil

 

DAG 6

Vaknade vid soluppgången av att tältet blev varmt. Frukost på båten och sedan iväg för den sista dagen på floden. Det var ett ganska tråkigt odlat och skövlat landskap som passerade denna dag. Såhär långt nedströms är det mer byar och människor. Vid 13:30 kom vi så fram till målet, det lilla samhället Belo sur Tsiribihina. 

Innan vi gick av båten så skulle vi då äta vår kära reskamrat Tuppen! När vi satt där och åt de ganska magra kycklingbenen så hörde jag ett välbekant kacklande ljud från bakre delen av båten. Det var ju tuppen! Han lever! Men vad är det vi äter då? 

Det visade sig att båtens kapten hade köpt vår tupp. Enligt honom var den så välbyggd och stor att den skulle kunna dra in pengar åt honom på tuppfäktningar här i området. Så han köpte helt enkelt loss vår stackars tupp som därmed fick leva vidare som slagskämpe! Kaptenen hade då gått på marknaden och köpt en ny ”måltid” åt oss. Så kan det gå! 

Det blev en go dusch på rummet och sedan en promenad i den supertrevliga byn!

I´m king of the world!

I´m king of the world!

IMG_3287test

Huvudgatan i Belo Sur Tsiribihina

 

DAG 7

En Land Cruiser skulle idag ta oss vidare norrut till byn Bekopaka och nationalparken Tsingy De Bemaraha. Dit var det 10 mil men oj vilka långsamma mil. Vägen var urusel. Varje år totalförstörs den av monsunregnen så det är ett evighetsprojekt att hålla den farbar. Vi höll på många timmar med dessa 10 mil och när vi nästan var framme så stoppade floden Manambolo river oss. Vi fick helt enkelt vänta på de unga grabbar som stakade någon slags pråm fram och tillbaka över floden som en färja. Till slut kom vi fram till nationalparken och avslutade dagen med en liten vandring i denna.

Usel väg mellan Belo och Bekopaka!

Usel väg mellan Belo och Bekopaka!

Vår Land cruiser i väntan på att ta sig över Manambolo river

Vår Land cruiser i väntan på att ta sig över Manambolo river

 

DAG 8

Idag skulle Tsingy De Bemaraha utforskas. En Tsingy är ett naturligt fenomen som enbart existerar på några få platser i världen. The Pinnacles på Borneo är en annan plats. Men ingen annanstans är det så storslaget som just här. Eroderad Kalksten bildar ett landskap som taget ur en annan värld, som en skog av kalkstensnålar där vissa pelare är 80m höga. Att ta sig fram gör man genom klättring och vandring i labyrinten på marken. Tsingy betyder ungefär ”platsen där du inte kan gå barfota” och det skulle visa sig varför ganska snart…

Faktum är att Tsingy De Bemaraha är så avlägset och svårframkomligt att nästan varje gång forskare är i området hittas nya arter av djur.

Vi tillbringade hela dagen här. Åt medtagen lunch i en grotta tillsammans med någon slags nyfiken Råtta. Djurlivet var fantastiskt. Vi såg Madagaskisk jättekameleont, Ringsvansad Mangust och två olika sorters Lemurer, Red Front Brown Lemur och Deckens Sifaka.

DSC_0540test

Det fantastiska landskapet i Tsingy De Bemaraha. 80 meter höga pelare så långt ögat når…

Blickar ut över vildmarken

Blickar ut över vildmarken

 

Decken´s Sifaka , existerar enbart på Västra Madagaskar

Decken´s Sifaka. Existerar enbart på Västra Madagaskar

DSC_0523test

Madagaskisk jättekameleont

 

Red front brown lemurtest

Red Front Brown Lemur

 

DAG 9

Tillbaka samma urusla väg till Belo Sur Tsiribihina. Det hade regnat några mil uppströms så killarna som stakade pråmen (färjan) hade nu helt plötsligt dubblat priset med motiveringen att det var jobbigare att staka… 

Så enkelt kan man ju också göra pengar. Väl framme i Belo så blev det en lunch innan ytterligare en flod skulle korsas. Samma flod som vi åkt tre dagar med båt på. Här var det i alla fall motor på grejorna.

Målet för kvällen var Kirindy-skogen. En torr skog på västkusten med störst chans på hela Madagaskar att få se den underliga Fossan. En nattpromenad i skogen skulle visa sig innehålla helt andra djur än vad som visat sig dagtid. Mängder av små söta nattaktiva Lemurer. Bland annat Madame Berthe’s Mouse Lemur. Endast 10cm hög och väger 30 gram så är den världens minsta primat. Den upptäcktes så sent som år 2000 och lever endast i denna lilla skog. 

Svårt att ta bilder i mörkret på de snabba djuren men en Grey Mouse Lemur (Eller Musmaki på svenska) fastnade hyfsat.

Färjan över floden Tsiribihina

Färjan över floden Tsiribihina

Grey Mouse Lemur som jagar insekter i natten

Grey Mouse Lemur som jagar insekter i natten

 

DAG 10

Upp tidigt för att leta Madagaskars största rovdjur, Fossan. Då Madagaskar inte har något kattdjur som finns på den Afrikanska kontinenten så är det Fossan som tagit rollen som topp-predator i ekosystemet.

Det är November vilket betyder parningstid för Fossan och därmed är den ganska enkel att få syn på. Honan sitter i ett högt träd medans gentlemännen springer runt på backen nedan och tävlar om vem som får klättra upp. Det tog inte lång stund innan vi hittade ett sådant träd med flera hanar på marken.

Ett par arter av Lemurer visade sig också. 

Vid lunchtid packade vi ihop och åkte mot kuststaden Morondava. Vi passerade en mängd vackra Baobabträd. Detta klassiska träd som nästan blivit en symbol för Madagaskar. Anledningen till den stora trädstammen är att trädet samlar vatten. Den lever i torra områden och när det väl regnar så gäller det att samla så man har. Otroligt vackra träd som inte fyller någon funktion för människan då stammen består av fibrer och inte trä. Det brinner således inte. 

När vi kom fram till Morondava så kändes det för första gången på en vecka som att vi åter kom till civilisation. En trevlig kuststad med en enorm sandstrand mot Mozambiquekanalen

Fossa

Fossa

Vår bil någonstans mellan Kirindy-skogen och Morondava

Vår bil vid ett baobabträd någonstans mellan Kirindy-skogen och Morondava

De klassiska Baobabträden

De klassiska Baobabträden

Det finns inga solnedgångar som dem på den Afrikanska kontinenten

Det finns inga solnedgångar som dem på den Afrikanska kontinenten

Morondava´s oändliga beach mot Indiska Oceanen

Morondava´s oändliga beach mot Indiska Oceanen

 

DAG 11

Dax att lämna det torra landskapet i väst och byta sida på denna jätte-ö. Det tog oss 10 dagar att komma hit landvägen. Nu satte vi oss på ett Air Madagascar plan tillbaka till Antananarivo vilket tog 1 timme. Vi åkte sedan direkt ifrån flygplatsen österut mot Andasibe, ca 3 timmar ifrån huvudstaden. Vägen ringlade sig igenom de centrala bergen och man märkte tydligt hur landskapet skiftade från brunt och torrt till grönt och frodigt. Vi befann oss nu i regnskogen! 

Åskan mullrade i bakgrunden när vi anlände på eftermiddagen som ytterligare en påminnelse på att vi nu helt har bytt naturtyp. 

I princip varje kväll så regnade det i området. Dagarna var dock alltid fina. Så fort mörkret gjorde entré så vandrade vi iväg för att se vilka djur som existerade i regnskogen på natten. 

Nattaktiva Dvärglemurer hoppade omkring i träden och ville inte alls vara med på bild. Mängder med Kameleonter, grodor, ödlor och en Tanrek (Ser ut som en korsning mellan Igelkott och Mullvad) såg vi också innan himlen öppnade sig och ett spektakulärt åskväder sköljde över oss och det fick bli hemfärd.

På västsidan av Madagaskar är det regnskog. Här vårt boende i Andasibe

På västsidan av Madagaskar är det regnskog. Här vårt boende i Andasibe

Den sjukt konstiga Mossy Leaf-Tailed Gecko som i princip blir helt osynlig om den sitter på en trädstam. Några Tyskar hade letat i fyra dagar efter denna. För mig tog det 10 minuter. Tur med andra ord.

Den sjukt konstiga Mossy Leaf-Tailed Gecko som i princip blir helt osynlig om den sitter på en trädstam. Några Tyskar hade letat i fyra dagar efter denna. För mig tog det 10 minuter. Tur med andra ord.

 

DAG 12

Tidig avfärd mot Mantadia NP ett par mil bort. Urusel väg gjorde att det tog över en timme att åka dessa två mil. Mantadia är en stor, vacker orörd regnskog som aldrig någonsin rörts av människan. En av få kvarvarande helt orörda regnskogar på Madagaskar. Vi vandrade i den temperaturmässigt ganska behagliga skogen i fem timmar och hittade väldigt mycket intressant i djurväg. En vacker regnskog, nästan i klass med Danum Valley på Borneo. Men bara nästan…

Innan mörkret kom tillbringade vi även ett par timmar i Analamazaotra reserve där världens största Lemur, Indri-Indri lever. 

Mantadia´s orörda regnskog!

Mantadia´s orörda regnskog!

Black and White Ruffed Lemur (Svartvit Vari) är nog den vackraste Lemurarten jag såg. Existerar endast i några få skogar i väst och beståndet har minskat med 80% de senaste 30 åren till följd av skogsavverkningen.

Black and White Ruffed Lemur (Svartvit Vari) är nog den vackraste Lemurarten jag såg. Existerar endast i några få skogar i väst och beståndet har minskat med 80% de senaste 30 åren till följd av skogsavverkningen.

DSC_0670test

Såhär ska regnskog se ut!

Färgglatt! Barons Mantella frog

Färgglatt! Barons Mantella frog

Den största av dem alla. Indri-Indri

Den största av dem alla. Indri-Indri

 

DAG 13

Utforskningen av Andasibes skogar fortsatte på morgonen. Nu på en annan del. Här hade skogen ”restaurerats” då den hade avverkats för 30 år sedan. Så någon riktig urskog var det inte men djurlivet hade hittat tillbaka och detta är ju ett bevis på att det faktiskt går att rädda Madagaskars skogar och dess unika djurliv för framtiden.

Efter lunch bilade vi tillbaka till huvudstaden och när vi checkade in på samma hotel som på första dagen så var cirkeln sluten.

De vackert guldfärgade Diademed Sifaka

De vackert guldfärgade Diademed Sifaka

En Boaorm ringlade plötsligt iväg. Full av grodor efter nattens jakt.

En Boaorm ringlade plötsligt iväg. Full av grodor efter nattens jakt.

Huvudstaden med en kopia på "hollywoodskylten". Minnesmärket är byggd an Fransmännen till minne av de som stupade under 1:a världskriget

Huvudstaden med en kopia på ”hollywoodskylten”. Minnesmärket är byggd av Fransmännen till minne av de som stupade under 1:a världskriget

 

DAG 14

Flyget hem avgick på eftermiddagen så vi tog en morgonpromenad runt den konstgjorda sjön Lake Anosy mitt i staden. En ganska stor misär med fattigdom kantade sjön och det kändes inte helt säkert att gå här. Antananarivo har en ökande brottslighet. Innan militärkuppen 2009 så bedrev dåvarande presidenten ett program för minskad brottslighet i staden. Lampor monterades upp och lagades för att göra det säkrare på natten och antalet poliser på gatorna ökade. Detta resulterade i goda resultat. Men sedan 2009 är detta raserat och brottsligheten ökar för var dag som går. 

Måste ändå säga att Antananarivo är en förhållandevis trevlig huvudstad med Afrikanska mått mätt. Total trafikkaos och ingen infrastruktur samt för mycket människor på för liten yta brukar känneteckna Afrikanska storstäder. Så är fallet även här men det finns ändå någon sorts charm över staden där den ligger utbredd över bergen.

Resten av Madagaskar då? 

Både och, måste jag säga. Djurlivet är fantastiskt med i stort sett enbart arter som finns här och på ingen annan plats i världen. Människorna är också fantastiska. Inte en enda gång kom någon och bad om pengar, inte en enda gång. Detta i världens 10:e fattigaste land. Det enda de ville var att jag skulle fota dem 🙂 

Madagaskar är verkligen genuint. Den minimala turism som finns i landet har inte påverkat överhuvudtaget och det är en befrielse att resa i ett sådant land. Nationalparkerna är också helt fantastiska. 

Det lite sämre tycker jag naturen, landskapet i stort är. Alltför mycket är odlat och skövlat landskap. Vilket gör det ganska enformigt emellanåt. Svedjebruken som bedrivs i skogarna är ju den stora boven som måste lösas vad gäller Madagaskars framtid på mer än ett sätt.

Jag tillbringade ju enbart min tid i mellersta Madagaskar. Både öst och väst. Och det hade varit intressant att veta hur det ser ut i norr och söder.

Jakarandaträd som planterats runt Lake Anosy i centrala Antananarivo

Jakarandaträd som planterats runt Lake Anosy i centrala Antananarivo

IMG_3310test

Inte direkt de nyaste Renaultbilarna som går som Taxi här…

Resans sista bild på huvudstaden innan hemfärd

Resans sista bild på huvudstaden innan hemfärd

 

 

Annonser
av travelante

One comment on “Madagaskar

  1. Totally amazing! I’m checking out your site with Google translate at the Nairobi Airport. It was nice meeting you in Kenya!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s