Berget såg förjävla högt ut vid ankomst till Kinabalu Nationalpark. Man såg tydligt på molnformationen vid toppen att det blåste rejält där uppe. Luften var småkylig redan här nere vid bergets fot.
Efter en natts sömn på 1563m som nationalparkens högkvarter befinner sig på var det så dax att försöka sig på Sydostasiens högsta berg. Mount Kinabalu på 4095m
Bestigningen av berget skulle ta två dagar. Där man sover på dryga 3200meter för att sedan kliva upp mitt i natten för toppbestigningen. Tanken är att vara där lagom till soluppgången.
Åkte sedan vidare till Mulu nationalpark och de största grottsystemen i världen. Regnvattnet har här eroderat bort kalkstensformationerna och bildat gigantiska grottor och långa grottsystem. Inga vägar leder hit utan det är flyg eller båt på floden 10-12h som gäller.
Vacker regnskog omger grottorna och äntligen fick jag träffa Borneos ormar.

Vacker skog i Mulu NP

Bornean keeled pit viper . Vipers är en slags underfamilj till huggormar. De har trekantiga huvuden och är giftiga.

Twin barred tree snake. Denna vackra orm ses sällan. Inte giftig men det ser ut som om ödlan skiter fullkomligt i det…
Jag besökte tre olika grottor. Langs Cave, Deer cave och Racer cave. En värld så olik den ovan jord.

Deer cave. Världens största grottpassage. Ca 4 milj Fladdermöss (30 olika arter) använder grottan som sitt hem.
Efter Mulu flög vi till lillepluttlandet Brunei.