Uganda – The pearl of Africa Del.2

Tidigt på morgonen begav jag mig av från mitt urmysiga boende för att försöka leta upp några av de Schimpanser som har sitt hem i Kibaleskogen.

Urskogen på mellan 1100-1600 meters höjd är en oas för primater. Inte mindre än 12st arter lever i skogen och det skulle visa sig att jag hade förmånen att träffa flera stycken av dessa.

Utsikten från mitt boende på Chimpanzee guesthoue

Utsikten från mitt boende på Chimpanzee guesthoue

Landskapet från norr hade förändrats dramatiskt. Här i sydväst är det grönt och frodigt. Nederbörden är rikligare och därmed är förutsättningarna för odling av diverse grödor också avsevärt bättre. Enorma te-plantage kantade kullarna på 1500 meters höjd. Här odlas bananer i mängder. Även majs och kaffe är vanligt. 

Vi stannade till i utkanten av skogen. Vid Bigodi Wetlands. Ett område som är precis vad det låter som… ett träsk. 

Området är ett himmelrike för fågelskådare med närmare 200 fågelarter på plats och där ”kändisen” heter Blå Turaco. Träsket är känt för denna vackra blå fågel. Skulle vi få se någon? 

Fåglar i all ära men jag fascinerades mest av alla primater som höll till i skogen runt träsket. Den otroligt vackra Svart-vita Guerezan va skygg och höll sig på avstånd. Röd Colobus (ett släkte bland markattor) var lite mer närgången men fortfarande svårt att få närgångna bilder. 

De som kom närmast var de gråkindade Mangaberna och självklart de största majstjuvarna av dem alla, Babianerna.

Svart-vit Guereza

Svart-vit Guereza

Röd colobus

Röd colobus

Det var otroligt varmt och fuktigt i skogen. Luften stod stilla. Men området fullkomligt kryllade av fåglar och djur. Vi gick förbi ett majsfält där det hade uppkommit nån form av handgemäng mellan två personer. Helt plötsligt ser jag den ena killen sparka den något äldre mannen i magen. Det verkade vara på allvar…

Helt plötsligt slår den yngre ner den äldre med en rak höger. Den äldre faller i backen. Allt utspelas trots att vi är en liten grupp människor som går förbi och tittar. Märkligt. Den äldre mannen reser sig så småningom upp och när han ännu en gång ska få motta en rak höger så bryter en tredje person in och stoppar misshandeln. Vad hade egentligen hänt? 

Det visade sig att den äldre mannen hade anklagats för att stjäla majs på fältet. Något som ägaren såklart inte accepterade. I Uganda är livet många gånger hårt. Här håller man på sitt. Mat är hårdvaluta. I Sverige hade det renderat i polisanmälningar från båda två. Här verkade det helt legitimt att slå ner majstjuvar utan att nån brydde sig nämnvärt.  Efter att ha iakttagit den absurda showen gick vi vidare…

Gråkindad Mangaber

Gråkindad Mangaber

Hur gick det då? Blev det nån Blå Turaco?

Javisst, innan vi skulle röra oss vidare längre in i Kibaleskogen så lyfte en Blå Turaco ifrån en trädtopp långt, långt därborta. Jag slängde iväg ett foto på måfå. Långt avstånd och rörande objekt. Hade inga förhoppningar alls att den ens skulle ha fastnat i kameran. MEN, döm om min förvåning när jag såg det här resultatet…

Blå Turaco

Blå Turaco

Vi åkte längre in i Kibaleskogen. Målet var nu Schimpanserna. Vi fick vandra ungefär en timme i den vackra urskogen med tusenåriga träd där jag fantiserade över vad de faktiskt har upplevt genom åren. Träden måste ha sett otroligt mycket intressanta saker här i skogen genom alla dessa år… Men att stå på samma plats så länge? Hua…

Men åtminstone är de så unika att de faktiskt får stå kvar utan människans påverkan. Urskogarna är ju trots allt precis lika sällsynta som de djur som lever i dem. 

Kibaleskogen

Kibaleskogen

Helt plötsligt satt den där. Från ingenstans. Nästan overkligt. 

Så långt ifrån de obskyra TV-experimenten man sett med otaliga laboratorium-Schimpanser som det går att komma.

Här satt den. Som en individ i en grupp på ett  70-tal djur. Vad tänkte den på? Schimpansen tittade slött på mig. Vad tyckte den om mig? Vi delar ju trots allt 99% av våra gener med varandra. Så lika men ändå så olika. En enda felande procent… 

Vad tänker den på?

Vad tänker den på?

Jag hade ett tiotal Schimpanser runt mig. Jag satte mig ner för att göra minimal påverkan på deras liv. Plötsligt blir det ett förskräckligt liv! En rivaliserande Schimpansgrupp hade närmat sig en bit bort. Plötsligt bryter helvetet lös där jag sitter. Schimpanserna blir fullkomligt galna. Jag har aldrig sett så arga individer förrut, undantaget något fyllo som vägras bli insläppt på krogen nångång efter 02-snåret.

Schimpanserna skulle såklart försvara sitt revir, sin del av skogen från de här inkräktarna. Ett trettiotal Schimpanser i ”förtruppen” skickades ut mot den rivaliserande gruppen. Ett jävla liv bröt ut. De skrek, dunkade på trädstammarna, ruskade i varenda buske de såg samt slängde både grenar och större pinnar omkring sig. En stor gren, ja nästan ett halvt träd slängdes ner från trädtopparna. Vi fick nu backa några steg, det började bli farligt. Träffas man i huvudet av det här så slutar man sina dagar i Kibaleskogen…

Larmet har precis gått och alla gör sig redo för anfall!

Larmet har precis gått och alla gör sig redo för anfall!

Det kändes som en live-version av ”Apornas planet”. 

Schimpanser kan vara ytterst groteska och visar på ett väldigt märkligt beteende om de konfronteras av en annan grupp. Där dödas hannarna och ungarna medans honorna tas till ”fånga” och införs i den egna gruppen. Det mest märkliga beteendet som saknar motstycke i djurvärlden är att de ofta ska äta upp Schimpansungarna som de dödar. Där de sätter sig i en grupp och delar på bytet i nån sorts makaber kannibalismritual.

Förtrupperna som skickades iväg lyckades skrämma bort den andra gruppen med allt oväsen och en efter en kom de sedan tillbaka till oss och det hela lugnade ner sig. Det var en av de häftigaste upplevelserna jag nånsin haft ute i djurvärlden!

Det är jobbigt att vara "soldat". Dax att vila upp sig utifall det ska behövas ryckas ut snart igen...

Det är jobbigt att vara ”soldat”. Dax att vila upp sig utifall det ska behövas ryckas ut snart igen…

Vi lämnade Kibaleskogen med ett minne för livet. Morgonen därpå styrde vi vår Land Cruise söderut mot Queen Elisabeth NP. Vägen gick längs med Rwenzori-bergen på gränsen mot Kongo med toppar över 5000 meter. Vi stannade till i staden Kasese för lite inköp och strax därefter passerade vi ekvatorn.

Supermarket i Kasese

Supermarket i Kasese

DSC_0228test

Vägen var intressant. Som alltid i den här delen av Afrika försegår det mycket längs vägen. Marknader passerades, människor och boskap. Det finns nästan alltid nått att titta på. 

Korna i Uganda såg nästan surrealistiska ut med sina jättehorn. Dock var de tydligen rätt bedrövliga på att ge mjölk. En ”vanlig” ko var långt bättre men 3-4 gånger så dyra i inköp och de tillhörde bara eliten i Uganda. De fattiga fick nöja sig med denna rea-variant. Jag undrade mest hur de orkade bära dessa horn utan att huvudet skulle slå i backen.

Det slutade jag med att undra när jag fick veta att de var ihåliga…

DSC_0216test

En checkpoint passerades nära Kongogränsen och till slut hade vi bara en kilometer av urusel traktorstig kvar till vårt boende i Queen Elisabeth NP. En naturcamp  med enbart elektricitet under kvällstid. Här skulle nyår firas och även här skulle jag ut och leta vilda djur.

Om det och mycket mer i nästa del.

Till vänster Kongo (30km). Till höger Uganda. Vi valde Höger.

Till vänster Kongo (30km). Till höger Uganda. Vi valde Höger.

Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s