Alaska – The last frontier #2

Begav mig av från ett gråmulet Seward klockan 09:00. Jag började ärligt talat misströsta angående vädret nu. Det hade börjat ta på psyket. Här var man i Alaska och kunde inte ta en enda landskapsbild värd namnet under 4 dagar…

Nu skulle jag i alla fall röra på mig ca 30 mil mot Homer. Kanske var det bättre där?

Vägen till Homer var av typen -”mycket skog, få berg, hyfsat med trafik och inte jätteintressant”.

Två saker fick mig dock att lyfta på ögonbrynen längs vägen. Dels så stannade jag och tittade på några Älgar som åt i vattnet och dels passerade jag den legendariska Kenai River. För oss som är fiskenördar är ju detta klassisk mark (Hmm, eller klassiskt vatten kanske man ska säga…) och det är här världens största spöfångade Lax är tagen. En Kungslax på 44kg.

Mycket skog längs vägen mellan Seward - Homer

Mycket skog längs vägen mellan Seward – Homer

Jag kom fram till Homer tidig eftermiddag

Precis när vägen vände nedåt havsnivå ett par kilometer innan Homer så såg jag nått jag inte sett på väldigt, väldigt länge. Det var nånting blått ovanför mig. mitt bland allt det gråa så lös det en blå ruta…För första gången såg jag blå himmel här i Alaska! Äntligen!

DSC_0139test

Homer är ett ganska fult samhälle. Som många av Alaskas städer och byar så består även Homer av ett gäng utkastade hus huller om buller utan stadsplanering överhuvudtaget. Staden är också känd som en av världens absolut bästa platser att fiska Hälleflundra på och hundratals husvagnar och husbilar stod uppradade längs vattenbrynet just för detta ändamål.  Dryga 5000 invånare har staden.

Även den Amerikanska symbolen, tillika nationalfågeln, den Vithövdade havsörnen fanns i stora mängder omkring Homer. Speciellt i och omkring småbåtshamnen där de spanade efter fiskrens och annat ätbart från alla båtar som varit ute och fiskat. En vacker fågel! Och väldigt amerikansk…

Den Amerikanska nationalfågeln!

Den Amerikanska nationalfågeln!

Anledningen till att jag är här är varken för hälleflundran, staden, eller någon nationalfågel. Jag är här för att detta är min utgångspunkt till Katmai NP för att möta Grizzlybjörnar.

Dagen efter hade jag ett bushplane bokat. Jag fick dock reda på att dagens turer över till nationalparken alla var inställda pga alltför låga moln och dålig sikt. Detta var såklart väldigt dåliga nyheter men vi bestämde att jag skulle inställa mig vid flyghangaren klockan 08:00.

Kvällens middag blev självklart fish/chip´s med Hälleflundra och en stilla bön till vädergudarna bads innan läggdags. Jag kunde väl inte ha sån otur att jag inte kommer att få uppleva Katmai NP?? Jag hade ju sett blå himmel här…

Klev upp 06:30 och fick en rysning när jag tittade ut genom mitt fönster på det urmysiga boendet på Driftwood Inn. Jag såg knappt min bil på parkeringen! Det här kommer bli inställt…

Jag bara väntade på telefonsamtalet som skulle säga att jag inte kommer över sundet till Katmai NP. Men det kom inget samtal. Istället lättade dimman sakta men säkert. Minut för minut blev sikten bättre och bättre och när jag stod där vid hangaren klockan 08:00 fick vi ett GO! Vi skulle komma iväg! YÄ YÄ!

Alaska är ganska olycksdrabbat vad gäller dessa små bushplanes och bara 20 timmar tidigare hade en olycka skett några mil härifrån med alla ombord som döda. Man ska också komma ihåg att i Alaska så är det nästan lika vanligt att man har ett litet flygplan som att man har en båt här hemma. Man använder det helt enkelt som transport istället för en bil. Få vägar och långa avstånd gör detta till det smidigaste sättet för den vanliga Alaskabon. Mängden plan och svårtillgänglig terräng samt lynnigt väder gör såklart att olyckor händer oftare här än på andra platser. Med detta i bakhuvudet såg jag fram emot en härlig flygning! Jag älskar ju luften.

Dax att pilla på lite knappar och flyga iväg...

Dax att pilla på lite knappar och flyga iväg…

Katmai NP ligger i Aleutian mountain range. Denna utlöpare som bildar Alaska-halvön och senare Aleutian Islands som sträcker sig rakt ut i Berings hav mot Ryssland. En av de absolut vildaste platserna på vår jord. Orörd vildmark där det enda sättet att ta sig hit är just att flyga med ett bushplane. Området är format av ett tiotal aktiva vulkaner som får utbrott lite titt som tätt och där ett par av dem konstant spyr ut ånga ur jordens innandömen. En fantastisk plats!

Katmai NP

Katmai NP

Otroligt vackert!

Otroligt vackert!

Vi passerade några snöklädda toppar, turbulensen kändes verkligen i det lilla flygplanet och vinden från bergen slängde runt planet som om det vore en disktrasa. Sedan loopade vi ner mot Hallo bay för en lämplig plats längs strandkanten att sätta ner planet på.

DSC_0157test

Fler besökare i Katmai NP

Fler besökare i Katmai NP

Redan innan vi tagit mark såg jag den första Grizzlybjörnen. Grizzly´s är ju egentligen en underart till vår svenska brunbjörn. Men håll med om att det låter ”tuffare” med Grizzlybjörn än brunbjörn? Trots att det är samma art… 

Ser ni björnen?

Ser ni björnen?

Vi tog mark på strandkanten. Det var lågvatten så det fanns gott om plats att sätta ner det lilla flygplanet. Ett par minuter senare och jag ställde mina fötter i vackra Katmai Np och Hallo Bay!

Känslan av vildmark var påtaglig. Tystnaden, otillgängligheten, ensamheten, det enda som hördes var en svag, svag vind.

Jag kände mig hemma. Tog ett djupt friskt andetag och tittade mig omkring. Ja, jag var verkligen hemma. Det är platser som dessa jag drömmer om under mörka vintermånader, det är platser som dessa som för alltid har en speciell plats i mitt hjärta. Man behöver inte åka såhär långt för äkta vildmark, vi har det hemmavid också. En sak har de dock gemensamt, den där magiska tystnaden…

Mitt bushplane har parkerat i Hallo Bay

Mitt bushplane har parkerat i Hallo Bay

Den här tiden på året så vallfärdar traktens Grizzlybjörnar hit för att kalasa på ett speciellt gräs som växer här. Hallo Bay vattenfylls vid extremt högt tidvatten och detta bidrar till att det här gräset frodas och ger björnarna mycket näring. Frågar ni mig så smakar det skit, ja jag provade faktiskt 🙂 

Direkt vid strandkanten höll en hona med tre små ungar på och letade musslor i gyttjan. Av någon anledning (Som förbryllar forskarna) är det ca 10% av björnarna här som sysslar med denna aktivitet, att leta musslor. Varför några gör det och andra inte vet man inte. Kanske är det så enkelt att de flesta tycker gräs är godare…

DSC_0174test

Jag spenderade 3-4 timmar med björnarna. En fantastisk upplevelse som jag önskar att alla borde få uppleva. Ett tjugotal björnar befann sig i Hallo bay denna dagen. Katmai NP har världens största Brunbjörnspopulation på över 2000 björnar.

Vi vandrade runt, kröp fram, ålade fram och smög oss på dessa häftiga varelser och jag låter helt enkelt några foton tala för sig själva…

DSC_0180test

Den nyfikna björnungen fick vittring på mig :)

ff

När vi efter ett par timmar valde att sätta oss på en stock som tidvattnet fört med sig långt in i Hallo bay och äta lite matsäck så bjöds vi på en riktig björnfight. Det kan ha varit mitt livs häftigaste lunch. Omringad av Grizzlybjörnar och där två av dem valde att bjuda oss på en riktig lunchshow!

Björnfight på G

Björnfight på G

Hallo bay, en wildlife-fotografs dröm

Hallo bay, en wildlife-fotografs dröm

Dax att leta sig tillbaka till flygplanet. Självklart hade den blåa himlen bytt ut sig mot lite duggregn men jag var vid det här laget så pass van detta att jag inte ens reflekterade över att det börjat regna. Vi hade under dagen noterat en riktigt stor hane ligga och sova i gräset. Vi såg nu att denna bjässe hade vaknat och att han befann sig mitt i vår väg tillbaka mot stranden.  Han vankade sakta iväg och vi gick tillbaka till flygplanet.

Tidvattnet hade nu minskat stranden rejält och vår landning/start-bana var definitivt på väg att försvinna. Det var hög tid att lämna Hallo Bay och Katmai NP efter en otrolig dag.

Närmare ett halvt ton vild Grizzlybjörn

Närmare ett halvt ton vild Grizzlybjörn

Hej då Katmai NP!

Hej då Katmai NP!

Fick några sista glimtar av denna fantastiska vildmark innan sundet Cook Inlet återigen bredde ut sig under flygplanet och två timmar senare så landade jag återigen i Homer!

Swimmingpool uppe i bergen i Aleutian Mountain range

Swimmingpool uppe i bergen i Aleutian Mountain range

Den sista vyn från denna vildmark

Den sista vyn från denna vildmark

Jag tackade min pilot under dagen, Jared , så himla mycket för en grym dag!

Letade upp lite käk som jag sedan satt och åt medans jag tittade på några fiskare längs stranden. Imorgon åker jag vidare. Först tillbaka en natt i Anchorage och sedan mot Valdez och Prince William Sound. Vad som händer där kommer i nästa del.

Annonser
av travelante

2 comments on “Alaska – The last frontier #2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s