Alaska – The last frontier #1

Alaska
Alaska
Alaska!

Namnet är för mig mytomspunnet. Det symboliserar vildmark, oändliga vidder och skogar, fiske, glaciärer, ett djurliv i världsklass och fantastisk hiking.
Jag vet inte hur det kommer sig att jag väntat ända tills nu för att besöka denna mytomspunna Amerikanska delstat. Men nu är jag här. Nu är jag äntligen här!

Mina planer är att ta mig från Anchorage ner till Kenai halvön och över till Katmai NP och sedan tillbaka till Anchorage. Vidare till Prince William Sound för att sedan flyga till Juneau i sydöstra Alaska.

En karta som visar min resväg kommer här, klicka på den för större version.

Min resrutt

Min resrutt

Jag landade i ett gråmulet Anchorage och hämtade ut min hyrbil som skulle bli min kompanjon och vän de närmsta 12 dagarna.

Den första kvällen skulle det köras 2km till närmsta motell för klockan var kväll när jag landade efter 24 timmars resande och det enda som fanns i mitt huvud var en säng…

Dessa 2km blev snarare 2 mil efter att ha kört vilse totalt. Sur, grinig och en smula uppgiven kom jag till slut fram till min efterlängtade säng på Motel 6 i Anchorage.

Dagen efter började så resan mot Kenai-halvön och staden Seward. Det var 4:th of July och något boende hade jag inte lyckats leta fram i Seward utan jag hade en bädd bokad i Moose Pass några mil innan.

Vädret var katastrof! Vad jag inte visste då, var att jag inte skulle få se solen de närmsta 4 dagarna. Det var knappt tvåsiffriga plusgrader och en jämngrå slöja låg över i princip hela södra Alaska. Jag kunde ana att vägen var vacker längs Turnagain Arm som är en fjord som sträcker sig in från Gulf of Alaska, Stilla havet. 

Jag kom fram till Moose Pass och checkade in. Men fortsatte in till Seward på eftermiddagen. Staden är den populäraste festplatsen i Alaska under nationaldagen och detta ville jag inte missa. 

Seward under 4:th of July

Seward under 4:th of July

Varje år vid den här tidpunkten går Mountain Marathon Race av stapeln. Detta är världens näst äldsta ”Marathon”, om man nu kan kalla racet för det. Jag själv skulle mer kalla det för just ett race. Man springer helt enkelt upp på berget på bilden och tillbaka igen. Detta drar till sig mängder med folk från hela Alaska. Racet är inte helt ofarligt då det går ganska snabbt utför. Och förra året försvann en deltagare i närheten av toppen. Han är ännu inte återfunnen…

I alla fall fick jag bevittna ett nytt rekord! Det 32 år gamla rekordet slogs, och Eric Strabel sprang den här sträckan på 42:55min. Det tog honom 13 minuter att ta sig nedför berget. Tro fan att folk kom ner blodiga och bedrövliga…

Det var en folkfest i Seward och jag strosade runt och tittade på patriotiska Amerikanare och på blodiga Maratonlöpare.

Dagen efter så packade jag ihop mina saker i Moose Pass och åkte återigen till Seward. Jag skulle ut på Kenai Fjords. Denna fantastiskt vackra nationalpark.

Vädret var fortsatt bedrövligt med kyla och regn. Men oj vad vackert det var!

Vackra Kenai Fjord NP. Vattnet färsgas grönt av glaciärerna

Vackra Kenai Fjord NP. Vattnet färgas grönt av glaciärerna

Det tog inte lång stund innan djurlivet i fjordarna visade sig. Havsuttrarna var de första att göra entré. Dessa söta varelser med djurvärldens tätaste päls (100 000 hårstrån per kvadratcentimeter) Just pälsen höll också på att utrota arten. För 100 år sedan fanns endast 1000 individer kvar. Idag är beståndet uppe i 150 000. I Kenai fjordarna tycktes de trivas riktigt bra. Man såg dem överallt.

Den söta Havsuttern

Den söta Havsuttern

Jag vet inte hur många valar vi såg under turen men uppskattningsvis ett tjugotal individer. Alla Knölvalar kommer in i fjordarna och kalasar på de gigantiska sardinstimmen som är grogrunden till mycket av det marina livet i Alaska

Knölval på väg ner i djupet för att fiska

Knölval på väg ner i djupet för att fiska

Jag fascineras oerhört av dessa djur. Så vackra, så mäktiga, så stora…

Jag får helt enkelt aldrig nog av dem. Har följt dem från Grönland, Alaska och Island i norr till Namibia i söder och mötet med valar är alltid lika fascinerande och glädjetriggande.

DSC_0020test

Efter ett okänt antal timmar och minuter kom vi fram till Spire Cove. Kanske den allra vackraste platsen i Kenai Fjords?

Landskapet här är som taget ur en film från en okänd planet nånstans långt borta, och består av grönskande pelare och lodräta klippväggar. Att vädret var dåligt gjorde denna plats än mer magisk eftersom lätta slöjor av dimma bäddade in viken i nån sorts mystik.

Spire Cove

Spire Cove

Lunnefåglarna hade sannerligen valt en fantastiskt vacker plats att bo på!

Lunnefåglar vid Spire Cove

Lunnefåglar vid Spire Cove

tyvärr så ökade regnet och sikten blev minimal. Jag spottade lite uppgivet åt vädergudarna som hade valt att ge mig den här starten på min Alaskaresa. Allra helst eftersom jag gärna hade upplevt Kenai Fjord NP i dess fulla prakt vid soligt och klart väder. Vi fortsätte båtfärden från Spire Cove mot Northwestern fjords. Båten är den enda som går såhär långt in i fjordsystemet och detta är verkligen äkta vildmark. En stor grupp Knölvalar festade på Sardinstimmen alldeles i öppningen till Northwestern fjords.

Där måsarna är brukar det förr eller senare komma upp en val...

Där måsarna är brukar det förr eller senare komma upp en val…

Lägg märke till de gigantiska bröstfenorna!

Lägg märke till de gigantiska bröstfenorna!

Northwestern fjord är en ganska lång fjord med ett otal glaciärer längst in som alla har krympt ganska radikalt de sista decennierna. Vattnet där vi nu åkte var alltså för bara tiotalet år sedan en glaciär och här har inte många människor varit. Kaptenen sa att färre än 200 000 människor har besökt den här fjorden, någonsin. Kanske låter mycket men då ska vi komma ihåg att en Nationalpark som t ex Yellowstone besöks av ca 3,5 millioner besökare…varje år.

Northwestern fjord

Northwestern fjord

Längst inne befinner sig Northwestern glaciären som tyvärr är på väg att lämna fjorden helt och hållet och krypa tillbaka upp bland bergen. Alla glaciärer utom två stycken i Alaska är på väg tillbaka. Glaciärer har i alla tider rört sig fram och tillbaka så i sig är detta inget konstigt alls. Det som förbryllar forskarna är att den här gången så går tillbakagången så otroligt snabbt. Alaska är ett av ställena där det går absolut snabbast.  Northwestern glaciären var såklart inte som sitt forna jag men ändå en mäktig syn, som alltid när det gäller glaciärer. Tyvärr ingen större kalvning av is som ju är bland det häftigaste man kan se!

Northwestern glaciären

Northwestern glaciären

På vägen tillbaka passerade vi några öar i ytterkanten av fjordsystemet och även här bjöds det på ett fantastiskt djurliv!

Det är svårt att förstå hur levande ett hav kan vara utan att själv ha varit här men det är verkligen liv överallt! Jämför detta med stendöda Östersjön eller för den skull Västkusten och man får ju en tår i ögat. Är det såhär haven såg ut för tusentals år sedan?

Nio timmar på båten kändes som nio minuter. Jag ville inte hem. Jag ville upptäcka mera. Innan jag kom iland ville jag redan tillbaka till Valarna i Kenai fjord NP.

Sillgrisslor och måsar i en sångkör som kunde få vem som helst att hålla för öronen...

Sillgrisslor och måsar i en sångkör som kunde få vem som helst att hålla för öronen…

Sjölejon

Sjölejon

Jag hade bestämt mig för att stanna ytterligare en dag i Seward. Jag hade siktet inställt på en ganska tuff och hård vandring upp till Harding icefield. Detta är inlandsisen som göder många av södra Alaskas glaciärer och jag hade tänkt att följa en av dom, Exit glaciären hela vägen upp på över tusen meters höjd, till dess källflöde från Harding icefield.

När jag vaknade på morgonen var vädret som vanligt bedrövligt. Jag började nu undra om jag nånsin skulle få se solen här i Alaska. Det regnade ganska mycket också. Jag tvekade om jag överhuvudtaget skulle påbörja min vandring.

Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga…

Jag började min vandring, hade bunkrat upp med vatten och lite snacks. Man skulle räkna med 6 timmar för vandringen till ”toppen”. Jag tänkte att ”vi får se hur långt jag kommer, blir det för bedrövligt så är det ju bara att vända och har jag tur stöter jag på en Svartbjörn på vägen som tydligen ska vara vanlig i området”.

Med de tankarna vandrade jag alltså iväg.

Leden upp mot Harding Ice field

Leden upp mot Harding Ice field

Av någon anledning vände jag inte om. Varför vet jag inte då sikten var minimal och jag visste att utsikten över inslandsisen skulle vara obefintlig. Man jag trivdes på nått sätt ändå… jag njöt av att vara i Alaskas vildmark och jag ville inte vända trots regn och minimal sikt.

Ett steg framför det andra, ett till… ungefär tusen höjdmetrar var avverkade när jag plötsligt tvingades tvärstanna mitt i ett av alla dessa motona steg. En brunspräcklig ”hög” låg mitt i vägen där jag skulle sätta ner min fot. Jag höll på att trampa ihjäl en Fjällripa som hade intalat sig själv att hon inte syntes. Vilket på sätt och vis var sant… det var nära ögat!

Fjällripan som höll på att tvingas flyga till himlen

Fjällripan som höll på att tvingas flyga till himlen

Det var kallt på toppen. Stora mängder snö låg kvar och precis som jag hade förutspått så var sikten minimal.  Jag stannade inte länge, kanske 10 minuter. Sedan vände jag åter mot havsnivå.

Exit Glaciären som startar sitt flöde åt vänster och Harding Icefield i dimman till höger...

Exit Glaciären som startar sitt flöde åt vänster och Harding Icefield i dimman till höger…

Tillbaka i Seward både trött , hungrig och dyngsur. Det blev en pasta på en Italiensk restaurang och sedan i säng. Imorn åker jag till Homer för att ta mig över till Katmai NP för att leta Grizzlybjörnar. Om det läser ni om i nästa del av – Alaska – The last frontier.

Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s