Marocko. Bland minareter och medinor – DEL 2

Atlantkusten närmade sig och efter två timmars bussresa från Marrakech kunde jag se det glittrande havet i soljuset. En fantastisk utsikt kantade vägen in till Essaouira som jag hade tänkt spendera en natt i.

Precis som de flesta andra städer har även Essaouira en medina och det var i den jag skulle bo. I vanlig ordning blev jag erbjuden både ditten och datten när jag klev ur bussen. Alltifrån bärhjälp med väskan, till hotell och vägvisare. Självklart tackade jag nej, nej, nej till alltihopa och plockade istället upp min karta för att leta mig fram på egen hand. Både billigare men framförallt mycket roligare.

Essaouira från min takterass

Essaouira från min takterass

Jag slogs genast av lugnet.

Mindre folk, mindre hets och allmänt lugnare och trevligare än Marrakech. Det är ju ofta så, har jag märkt, att städer vid havet får någon slags automatisk harmoni över sig. Kanske inbillar jag mig eller kanske är det faktiskt så, jag vet inte.

Jag hittade mitt boende ganska enkelt i denna trevliga och ganska lilla medina som Essaouira hade. Jag började dagen på den trevliga takterassen med en kopp Te och guideboken.Vad fanns här att se? vart skulle jag gå? Jag lade upp mina planer och begav mig ut. Som alltid lika spännande på en ny plats i världen.

Jag gick upp till Scala de kasbah, ett fort som skyddade staden från anfall och som byggdes 1765. Än idag står kanonerna kvar i original och skyddar staden mot inkräktare. Jag kan ju tänka mig att det var ett tag sedan en salva avfyrades härifrån…

Scala De Kasbah

Scala De Kasbah

Jag strosade runt i trevliga Essaouira och såg med glädje att menyerna innehöll mer än Couscous och Taginegryta, här fanns nämligen fisk på menyn! Vi var ju vid havet.

Vid hamnen var det febril aktivitet hela dagen. Fisk bytte ägare, affärer gjordes och båtar avgick samt anlände.

Fiskmarknaden i Essaouira

Fiskmarknaden i Essaouira

Båtarna i hamnen var karakteristiskt blåa

Båtarna i hamnen var karakteristiskt blåa

Essaouira består av i princip två färger. Vitt och blått. Allting målas i dessa färger och det påminner lite om en grekisk by någonstans på en medelhavsö. Åren har självklart gjort att färgerna falnat men överallt putsas det på blåa dörrar, blåa båtar, vita fasader osv osv.

Den blåvita staden

Den blåvita staden

Jag gjorde inte så mycket mer än att strosa runt i staden. Men jag kom på mig själv att jag faktiskt gillade Essaouira. Dagen efter tog jag mig utanför medinan ut på stranden. Det ligger en riktigt stor strand precis utanför murarna. Inte särskilt badvänligt, vinden är alltför hård men på stranden förekom diverse andra aktiviteter. Av någon anledning var ett tjugotal fotbollsmtacher igång på stranden. Det var helg och Marockanerna utnyttjade lågvattnet till att använda stranden som fotbollsplan. Även några surfare va ute i vågorna. De var de enda som vågade sig ut i det kalla vattnet.

Stranden va stor och fin men vattnet kallt

Stranden va stor och fin men vattnet kallt

Bussen gick tillbaka till Marrakech på eftermiddagen och jag packade ihop min trevliga tid här och satte siktet mot Fez via en natt i Marrakech. Bussarna i Marocko var för övrigt en trevlig överraskning. Otroligt fina och sköna. Modernare bussar än vad som hittas i Sverige på många håll. På vägen tillbaka var det till och med en s.k lyxbuss med extra benutrymme och sätet var nästan som en säng. Tummen upp för Marockos långfärdsbussar.

Hej då Essaouira...

Hej då Essaouira…

Mellan Marrakech och Fez så åkte jag tåg. Tidigt på morgonen, klockan 07:00 avgick tåget och det skulle ta mig 7 timmar till Fez. Sov en del och tittade ut på landskapet en del. Jag fick även sällskap av en äldre herre vid okänt namn som jobbade inom Medicin i Meknes, en stad ganska nära Fez. Nu skulle han hälsa på sina döttrar. Han var väldigt nyfiken på vad jag som västerlänning tyckte om Marocko och dess demokrati.

Med Omar i färskt minne, som tyckte Marocko var världens bästa land, så fick jag nu en helt annan bild.

Mannen var otroligt less på hur landet sköttes. Ren diktatur i hans ögon. Som medborgare hade du inte rätt till i princip någonting. Definitivt inte att resa. Visum till Europa var nästan omöjligt att få. Han tyckte länderna i Nordafrika och mellanöstern som gjort uppror gör helt rätt och jag såg verkligen ilskan i hans ögon när han sade det. Mannen menade allvar.

Han tyckte det var dags även för Marocko att säga ifrån. Om det blir så eller ej återstår väl att se. Men det var roligt att få höra båda sidor om detta land från dess egna medborgare. När jag var framme i Fez blev det en taxi till mitt boende som denna gången inte låg i medinan utan strax utanför. Fez medina är en av världens största. Kanske den allra största med flera mil!!! av gångar och smala gator. Det är också världens största bilfria yta i en stad.

Denna labyrint skulle naturligtvis utforskas

Bab Bou Jeloud

Bab Bou Jeloud

Bab Bou Jeloud, eller ”the blue gate” är huvudporten in i Medinan och det var här jag stegade in i förhoppningen att kanske nångång komma ut på samma ställe…

Fez är urgammalt. Medinan är 1200 år och man kan bara föreställa sig hur mycket den här staden faktiskt har sett och upplevt. Lite roligt är också att den del av Fez som kallas den ”nya stadsdelen” är 700 år gammal… Kan inte finnas många städer i världen som har den här historian.

Livet i Medinan är fortfarande väldigt traditionellt. Här fraktar man fortfarande sina saker och varor med åsnor och här sitter folk i de smala gränderna och sysslar med den hantverk som sysselsatt människor här i århundraden.

När jag letade mig fram på en av dessa gator hörde jag ett liv bland hönsen som stod till försäljning. Slaktaren hade börjat skära halsen av hönsen. Någon hade tydligen köpt fem stycken…

Mitt på öppen gata. Jag kunde inte slita blicken. Ena sekunden levde hönan för att i nästa ha ett djupt snitt i sin hals på väg mot döden. Det hela såg ganska makabert ut då hönan inte dog direkt utan blodet sprutade medans hönan hade dödsryckningar i en minut. Detta var ganska långt ifrån de frigående hönorna i Sverige…

Fascinerande!

Medinan i Fez. Dessa höns och tuppar är nu i himlen.

Medinan i Fez. Dessa höns och tuppar är nu i himlen.

Jag letade mig allt djupare in i medinan och hade som mål att se den traditionella färgningen och processandet av skinn som försegår i Fez. Överallt säljs kläder och prylar i läder. Staden är välkänd för detta och både kvalitén och priset är bland de bästa i världen. Fortfarande färgar man detta för hand och det var det jag ville se. En gammal man visade upp mig på hans tak för en bra överblick. Han fick 20 dirham för besväret och jag fick första parkett på en uråldrig process som inte förändrats på 900år!! Vätskan som används stinker nått fruktansvärt. Det är amoniak, urin, örter, växter och gud vet vad i de ”baljorna”. I denna sörja står människor för hand och gör i ordning skinnet. Ofta i 40 graders värme. Det stank något fruktansvärt när vinden låg åt ”fel håll”, dvs mitt håll.

En process som inte förändrats på 900 år

En process som inte förändrats på 900 år

IMG_2473test

Medinan i Fez är som en resa hundratals år bakåt i tiden och det är på nått sätt svårt att föreställa sig att det faktiskt levs såhär såpass nära Europa som Fez ändå är (Norra Marocko).  Fez kommer garanterat att överleva i minst 1200år till och jag hoppas att denna själ som staden har kommer att bevaras för all framtid.

Ett välbehövligt lunchbreak togs på clock café  Jag såg att de hade grillade baguetter och kunde inte motstå. Jag satt på takterassen en timme och nu hade solen också kommit fram. Det var annars mycket kyligare här i norra Marocko än längre söderut. Det var jacka på som gällde. Efter lunch fortsatte jag att utforska medinan och här och var öppnade sig små ”torg” eller vad man ska kalla det. Nåväl, en liten öppning i de små gränderna där det kändes som man kunde andas…

Medinan i Fez

Medinan i Fez

Åsnor är transportmedlet i Fez

Åsnor är transportmedlet i Fez

Jag kom ut till slut. Inte utan problem ska sägas. Men jag lyckades komma ut på nästan samma plats där jag började. En trevlig marknad hade påbörjats precis där jag kom ut. Frukt, grönsaker och kläder i massor var det som såldes. Tittade mig omkring lite innan jag gick åter till mitt rum för att packa ihop min ryggsäck. Klockan 03:00 var det väckning för jag skulle flyga  från Fez, via Casablanca och Bryssel hem till Sverige.

Nån som vill ha en lök?

Nån som vill ha en lök?

Marocko kan sammanfattas som positivt. Jag hade förberett mig på att människorna kunde vara jobbiga men av det märkte jag inte överdrivet mycket. Visst, vissa va väldigt på och visade brist på respekt men förhållandevis många hade uppenbarligen fattat att man säljer mindre om man drar folk i armarna för att de ska komma in i just deras butik. De varningar jag fått stämde inte riktigt in med den upplevelse jag hade.

Atlasbergen va höjdpunkten, otroligt vackert! men även vackra Essaouira och uråldriga Fez va intressant. Marrakech då? Jo, inte på värsta viset men kommer ändå sist på listan av platser jag besökte. Dock tyckte jag Marrakech va förhållandevis äkta mot för vad man kan tänka sig med tanke på all den turism som besöker staden.

Nu planeras nästa resa…

Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s