Uråldriga Lissabon

Jag skulle frångå en reseprincip. Ja, inte bara en utan faktiskt två, när jag åkte till en storstad för några dagar. Jag gillar generellt inte större städer. Det är mest rörigt, för mycket folk på för liten yta och alldeles för skitigt. Så det var med stor omsorg jag valde just Lissabon för några höstdagar…

Portugal. En forna gigantisk kolonialmakt som på 14 – 15 hundratalet härskade en stor del av världshaven och hade kolonier från Asien i öster till Sydamerika i väster. Ett land som genererat upptäcktsresande storheter som Vasco Da Gama , Ferdinand Magellan och Tristao Da Cunha plus många fler.

Idag ett ganska anspråkslöst land men med mängder av historiska monument och gamla byggnader.

Jag letade mig från flygplatsen genom Metro-systemet och stegade upp på Praca Dom Pedro IV  en aning förvirrad som man alltid är när man helt plötsligt står där mitt i en storstad och inte riktigt vet åt vilket håll nånting ligger. Jag befann mig i centrala Lissabon i stadssdelen Rossio med gågatan Rua Augusta alldeles i närheten.

Hotellet hittades efter lite letande och det var dax att upptäcka närområdet såhär på eftermiddagen och kvällen.

Lissabon´s historiska och gamla kvarter är byggd på sju kullar. Det är otroligt brant och trångt på stengatorna. På vissa ställer finns det hissar där man helt enkelt åker upp en platå i staden. Helt enkelt för att slippa gå uppför de branta backarna. En av dessa hissar är kvar i sitt ursprung. Elevador De Santa Justa, byggd 1902. Man betalar med tunnelbanebiljetten och slipper alltså gå dessa höjdmetrar. En fascinerande byggnad och väldigt unik!

Elevador De Santa Justa

Elevador De Santa Justa

Jag vandrade ned för Rua Augusta och kom fram till vattnet och en gigantisk stor Plaza. Här började gatan och ”porten till Lissabon”.

Rua Augusta och porten in till staden

Rua Augusta och porten in till staden

På kvällen tog jag mig upp för de branta backarna mot stadsdelarna Biarro Alto och Chiado. Här fanns det mängder med restauranger och uteserveringar.

Stadsdelen Chiado i fullmåne

Stadsdelen Chiado i fullmåne

Lissabon by night

Lissabon by night

Dagen efter blev det en tidig frukost. Kartan åkte fram för nu skulle stadsdelen Alfama utforskas. Detta område är känt för sina labyrintliknande små branta gator där man i princip redan gått vilse innan man tagit särskilt många steg. Just att gå vilse är ju en del av charmen i området och kartan åkte ganska snabbt ner i ryggsäcken igen. Jag ville helt enkelt inte använda den.  Jag började med att ta en av dessa Tram´s (spårvagn) upp på en av dessa sju kullar som staden är byggd på.

gamla spårvagnar

gamla spårvagnar

Jag hoppade av och tog mig till Miradouro da Senhora do Monte en av Lissabon´s många utsiktspunkter. Har man förmånen att vara en stad byggd på sju kullar har man också en utsikt i världsklass och OJ! vilken vy. Lissabon låg under mina fötter och man såg den kända 25th of April Bridge som ofta jämförs med den ännu mer kända Golden Gate bridge i San Fransisco. Även min nästa anhalt under denna dag innan jag skulle komma till Alfama såg man tydligt från platsen. Nämligen slottet Castello De S.Jorge.

En borg som fick sin nuvarande form i mitten av 1100-talet och som vakar över Lissabon och användes för att skydda staden mot inkräktare.

Vy från Miradouro da Senhora do Monte

Vy från Miradouro da Senhora do Monte

Castello De S.Jorge vakar över staden på en av dess kullar

Castello De S.Jorge vakar över staden på en av dess kullar

Jag gick vidare till detta slott, klättrade runt lite i tornen och hade hela tiden en strålande utsikt över Lissabon. Man förstod verkligen varför de valde just denna plats för att försvara staden. Kanonerna stod kvar och siktade fortfarande mot havet…  Jag tog lunch på ett café och gick sedan vidare mot Alfama. Smala gränder och urcharmiga stengator kantade min väg.

Lissabon hade verkligen en själ. Det andades historia och staden kändes verkligen mer äkta än många andra storstäder.

Små dörrar ledde hela tiden in i ett café eller restaurang

Små dörrar ledde hela tiden in i ett café eller restaurang

 Lissabon´s charmiga små gränder

Man förundrades lite över Alfama. Hur orkar människor leva så trångt? Att endast ha en 1 meter bred gata utanför dörren måste i längden vara jobbigt. Men samtidigt ingen trafik och lugnt och tyst. Men vad jag förstår så är Lissabon ett undantag av storstäder på det sätt att befolkningen flyttar ifrån de centrala delarna och ut i förorten. Ca 10 000 inv per år flyttar från de historiska centrala kvarteren varje år. I de flesta andra storstäder är det ju precis tvärtom. Där vill folk bo i centrum. Men alltså inte här.

Små butiker längs min väg genom labyrinterna

Små butiker längs min väg genom labyrinterna

Alfama ovanifrån

Alfama ovanifrån

Alfama underifrån

Alfama underifrån

Jag hittade ut ur Alfama till slut. Lite ofrivilligt kanske men klockan hade ändå blivit sen eftermiddag och tiden hade fullkomligt rusat fram.

Nästa dag skulle jag frångå min andra reseprincip. Inte nog med att jag befann mig i en storstad, jag skulle nu besöka Lissabons Oceanarium. Det näst största i hela Europa. Jag brukar aldrig gå på Zoo, akvariums eller på andra ställen där djur är inhängnade under mina resor. Jag tycker helt enkelt inte det är skoj. Jag älskar djur/natur och många av mina resor går ut på just av detta. Men djur ska vara i det fria… det finns inget bättre än att fota vilda djur.

Men jag hade hört mycket gått om detta oceanarium. och jag tänkte att det vore ett ganska roligt avbräck i all historia och gamla gator. För andra gången (första gången var Sydneys Akvarium) bryter jag mot mina principer i det här fallet.

Det var vackert. Oceanarium är ju spektakulära på det sätt att många djur aldrig kan ses på annat sätt om du inte är en professionell dykare. Just nu hade de även en specialutställning om Havssköldpaddor där tre stycken levde där just nu i väntan på att släppas ut i det fria. Det va en bra sak att stödja. Jo, jag har sett dessa sköldpaddor i det fria också…

Några bilder blir det däremot inte då den här sajten bara kommer att innehålla vilda djur 🙂

Tredje dagen letade jag mig bort från Lissabon. Jag hade målet inställt mot Sintra och det Europeiska fastlandets västligaste punkt Cabo Da Roca. Jag skulle ta tåget från Lissabon till Sintra… va det tänkt… men nu är jag ju i sydeuropa och då kan allting hända. Vilket det såklart gjorde. Det var strejk! Tågen gick inte. Portugiserna strejkar mot indragningar och sämre löner efter sydeuropas finanskris. Så vad skulle jag göra nu?? 

Då jag verkligen ville se både Sintra och Cabo Da Roca blev det en alldeles för dyr taxiresa de 3 milen till Sintra.

Väl i Sintra tog jag bussen ut till Cabo Da Roca. Blev inte alltför imponerad av själva platsen då jag varit på betydligt vackrare kustremsor. Tex den RIKTIGA Europeiska västpunkten Latrabjarg på Island med dess spektakulära fågelklippor. Men jag fick i alla fall se platsen, andas luften och hade en rätt trevlig halvtimme på platsen.

Den västligaste punkten på Europas fastland. Sen är det bara Atlanten...

Den västligaste punkten på Europas fastland. Sen är det bara Atlanten…

   

Cabo Da Roca - monumentet och dess fyr

Cabo Da Roca – monumentet och dess fyr

En halvtimme av frisk Atlantluft fick räcka innan bussen tog mig åter tillbaka till Sintra.

Sintra är med på Unescos världsarvslista och har anor från 1100-talet och precis som i Lissabon finns här både slott, borgar och palats. Jag tog mig upp till Castelo dos Mouros som ligger på flera hundra meters höjd över staden och blickar ut över området på ett magnifikt sätt.

Sintra från Castelo dos Mouros

Sintra från Castelo dos Mouros

Uppe på Castelo dos Mouros, fantastisk utsikt mot Atlantkusten

Uppe på Castelo dos Mouros, fantastisk utsikt mot Atlantkusten

Även nationalpalatset Pena National Palace fick ett besök. Detta palats som inhyst en mängd kungar och drottningar i Portugals historia och som påminner en del om något slags legohus med klara distinkta färger och konstiga former.

Pena National Palace

Pena National Palace

Mera Pena National Palace...

Mera Pena National Palace…

Vid skymningen var det dax att åka tillbaka mot Lissabon och jag stod åter på torget i Rossio. Där jag för några dagar sedan stegade upp lite förvirrat från tunnelbanan.

Praca Dom Pedro IV (Rossio)

Praca Dom Pedro IV (Rossio)

Lissabon har otroligt mycket charm. Ringlande smala stengator, uråldriga byggnader och massor av slott, palats och monument. Ett härligt restaurangliv med massor av folk på kvällar och nätter gör det till en trevlig upplevelse… trots att det är en storstad 🙂

Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s