Namibia del. 4 – Söderut och tillbaka

Vi lämnade Sesriem efter lunchtid nångång och hade via kartan bestämt att vi skulle ta oss till Betta. Det skulle nog ta några timmar och där skulle vi campa för att sedan dagen efter fortsätta söderut mot Luderitz. Det började dock illa. Vi körde fel. Att köra fel i Namibia är faktiskt en bedrift i sig då det i princip aldrig finns mer än en väg att ta… och tiotals mil mellan avtagsvägar och korsningar. Vi lyckades dock köra åt fel håll på den enda väg som fanns… Vi upptäckte detta efter 1 mil och sedan var vi på rätt spår igen. Mot Södra Namibia!

Betta var även det enbart några hus vid en korsning samt en mack. Det är ofta så i Namibia, det som ser ut som nånting hyfsat stort på kartan är enbart ett par, tre hus. Ofta en farm av något slag. Jag minns denna kväll ganska tydligt för jag spenderade nästan en timma med att enbart ligga och titta på stjärnorna. Jag minns inte riktigt vad jag funderade på, men det var egentligen oväsentligt. Det fanns inte så mycket annat att göra i Betta nämligen…

Dagen efter så svängde vi av vägen C27 för en mindre grusväg D707. Vägen såg roligare ut på kartan. Den skulle runda Tirasbergen och enligt ryktet skulle det vara en riktigt vacker väg.

Vägen D707 . Tirasbergen till vänster och sanddynor till höger

Vägen D707 . Tirasbergen till vänster och sanddynor till höger

Tirasbergen är något så ovanligt som ”riktiga” berg i Namibia. Inte höga, men riktiga. Finns även i Damaraland där det högsta berget Brandberg finns. Kanske var jag bortskämd från vägarna i Damaraland eller kanske var jag i fel sinnesstämmning men ryktet om den vackra vägen var en aning överdrivet. Dock var vägen vildare och mer spännande än C27. En del djur såg vi också längs vägen, Oryx, Struts och några okända klipp-Antiloper.

Till slut hade vi rundat Tirasbergen och kom ut på B4 som i princip är en enda lång raksträcka på 13 mil till Luderitz. Efter ett par mil kom vi till Garub-slätten och här skulle en del vildhästar leva enligt guideboken. Mellan 80st och 200 st brukar dom vara beroende på hur hårt torkan slår in. De har levt här i 100 år. Enligt en del är det oklart var de härstammar ifrån och genetiska tester har inte svarat på gåtan. Men det troligaste är att de kom hit med Tyskarna i början av 1900-talet. Sedan blev de alltså kvar… och nu är de Garub-slättens okrönta kungar.

Garub-slättens vilda hästar

Garub-slättens vilda hästar

När vi når Luderitz känns det verkligen som man är vid världs ände. Och det stämmer nästan, för faktum är att man i alla fall är vid vägs ände. Staden ligger ensam vid den otillgängliga kusten och vore det inte för diamantindustrin som började här i början av 1900-talet så skulle den nog inte finnas. Här handlar ALLT om diamanter. Stora fartyg dammsuger havsbotten utanför Luderitz på diamanter som Orangefloden långt, långt söderut fört med sig ut i Atlanten och där Banguelaströmmen sedan gör att diamanterna färdas norrut. Det försegår även diamantbrytning på land i närheten. Hela området är nationalpark och det är strängt förbjudet att ens vistas vid sidan om vägen. Stora varningsskyltar uppsatta av det statliga diamantbolaget kantade vägen. Jag som ville leta diamanter…

Luderitz har massor av kolonialbyggnader

Luderitz har massor av kolonialbyggnader

Luderitz

Luderitz

Vi tog oss ut till Diaz Point vid Atlanten. Även det ett landmärke namnsatt efter en Portugisisk upptäcktsresande.

Hela området runt Luderitz har ett otroligt månlandskap. Ja, jag trodde för en sekund att jag var Neil Armstrong. Vi utforskade Diaz Point till fots ett litet tag innan vi åkte vidare några kilometer söderut längs kusten.

Diaz Point, mitt i månlandskapet

Diaz Point, mitt i månlandskapet

Månen?

Månen?

På Halifax Island, ett par hundra meter ifrån kusten ska en av Namibias tre Pingvinkolonier tydligen ha sitt hem. Med mina möten med pingviner i Patagonien i färskt minne så ville jag naturligtvis även se dessa Afrikanska pingviner.

Antalet Afrikanska pingviner har de senaste århundradet minskat med 95%. Bara de sista 10 åren har de minskat från 200 000 till enbart 55 000. Brist på fisk i kustområdena runt Namibia och Sydafrika samt försäljning av pingvinägg är bidragande orsaker till detta.

Om inte utvecklingen stannas av kommer den Afrikanska pingvinen vara utrotad från vår jord inom 15 år.

Visst var dom där, pingvinerna. Jag gick så långt ut på udden som det bara gick och med kikaren såg man dem tydligt.

Afrikanska pingviner på Halifax Island

Afrikanska pingviner på Halifax Island

Färden fortsatte ytterligare en bit längs kusten söderut från Luderitz och bland annat Eberlanz Höhle, en grotta som Atlantvågorna bildat och Grosse Bucht, en vindpinad långgrund vik fick ett besök.  Här ändrade vägen riktning och svängde tillbaka mot Luderitz igen. Allt som allt var denna lilla rundtur bara ca 2 mil men det fanns en hel del att utforska och upptäcka.

Det blev en härlig buffé i baren bredvid vårt supertrevliga boende (Kratzplatz) när vi kom tillbaka till staden.

Kratzplatz, vårt mysiga boende i centrala Luderitz

Kratzplatz, vårt mysiga boende i centrala Luderitz

Nästa dag fixade vi tillstånd för att ta oss till den övergivna spökstaden Kolmanskop. Staden som tyskarna bildade när diamanterna hittades i området. Den första 1908. Här bodde alla arbetarna, deras familjer och diverse annat löst folk. Affärer, post, skola, sjukhus och alla andra nödvändigheter fanns här. Ja till och med ett casino, där arbetarna roade sig på sin lediga tid. Det som inte fanns beställde man ifrån Europa och varorna skeppades sedan in. 1954 övergavs så staden. Diamanterna hade försvunnit i närområdet.

I 60 år har staden stått precis som den lämnades. Den omgivande öknen har sakta men säkert börjat begrava husen och idag ger det en ganska häftig känsla av en spökstad. Det krävs alltså speciellt tillstånd för att vara här då vi är inne i nationalparken Sperrgebiet och således fortfarande på ”diamantmark”.

I ett par timmar utforskade vi staden både utvändigt och invändigt. Bristen på regn gör att det är förvånansvärt välbevarat, men sanden börjar helt klart få övertaget…

Sanden äter sakta men säkert upp Kolmanskop

Sanden äter sakta men säkert upp Kolmanskop

Sanden har fyllt halva huset

Sanden har fyllt halva huset

Inne i ett av husen i Kolmanskop

Inne i ett av husen i Kolmanskop

Det gamla casinot är idag restaurerat och här finns både en lunchservering och diamantförsäljning, samt ett litet museum över Kolmanskop. Ska man köpa diamanter ska man göra det här då alla skatter är borttagna och en mikroskopisk diamant i samma storlek som svavlet på en tändsticka kostade ”bara” 10-15 000kr. Tack men nej tack.

Det blev en lunch på serveringen innan vi siktade in oss på den sista destinationen under vår tid i Namibia, Fish River Canyon.

Hej då Kolmanskop...

Hej då Kolmanskop…

Det blev en lång eftermiddag i bilen. Raksträckan som vi kom ifrån skulle vi även åka tillbaka på, då något alternativ inte finns ifrån Luderitz. Efter 13 mil kom vi så på ”ny” mark igen. När vi kom till Seeheim svängde vi av den ganska tråkiga B4 på roligare, lite mindre vägar. Seeheim visade sig bestå av en enda byggnad. Ett hotell. Här kunde man också tanka bilen, vilket vi gjorde. Sent på eftermiddagen rullade vi in på campingen nära Fish River canyon.

Canyonen är den näst största  i världen, bara slagen av Grand Canyon i Usa. På morgonen åkte vi runt till de utsiktspunkter som finns. Det var vackert. Ja, det var till och med väldigt vackert.

Fish River canyon

Fish River canyon

Efter ett par timmar var utsikten nog för oss och då vi har ca 80 mil tillbaka upp till Windhoek där bilen skulle lämnas i morgon var det dax att börja leta sig tillbaka.

Fish River Canyon... igen

Fish River Canyon… igen

Vi siktade in oss på att campa strax norr om staden keetmanshoop. Det skulle bli en lämplig sista sträcka tillbaka till huvudstaden imorgon. Det fanns också en del att se just här. Vi följde en skylt där det stod ”Mesosaurus fossil”. Det lät ju ganska coolt…

5 mil norr om Keetmanshoop kom vi fram till ett ganska ensligt hus. Vi var tydligen framme. Men vart var fossilen? En äldre herre mötte genast oss och frågade om vi var intresserad av att se fossiler från forntiden. ”Visst” sa vi. ”Följ med mig” sa den äldre herren.

Tydligen låg fossilerna på mannens privata mark och vi följde efter honom i vår bil, Vi åkte kanske 2-3 km innan vi kom fram till fossilerna och en fantastiskt vacker Quivertree-skog. Mesosaurusfossilerna hade han och hans bror hittat när dom bröt sin lilla väg just här för några år sedan.

Jag var väl inte helt imponerad av själva fossilen utan mer av själva naturen runtomkring. Mannen var dock väldigt rolig, berättade entusiastiskt hur han letat fram dessa fynd och han var även bekant med Sverige genom Stieg Larsson böckerna. Vi fick stanna hur länge vi ville på hans mark, bara vi stängde grindarna när vi åkte därifrån. Så vi blev kvar ett tag. Åt några sena lunchmackor och strosade runt i Quivertree-skogen.

Mesosaurus

Mesosaurus

Quiverträden är otroligt vackra! Träden lever enbart i södra Namibia och i norra Sydafrika och trädets existens på vår jord anses vara hotad. Den är en mästare i att samla vatten när det väl regnar och kan härda ut långa torrperioder. Träden blir flera hundra år gamla. Hur som haver så vandrade vi runt bland träden och upptäckte ytterligare fenomen. Överallt var det stenar och stenpelare. Precis som om någon staplat stenar på varandra.

Den gamla mannen hade redan berättat hemligheten för oss. Det är alltså ingen som staplat alla dessa stenhögar. En gång i tiden var det vulkanisk aktivitet på den här platsen.  Det bubblade upp het lava lite här och var. Detta bildade sedan dessa pelare. Sen har årmiljoner av varma dagar och kalla nätter fått pelarna att spricka och bildat mindre block ovanpå varandra. Tänk vad man får veta av äldre människor ibland…

De vackra Quiverträden bland alla stenar

De vackra Quiverträden bland alla stenar

Även lite djur fanns det här. Som vanligt i Namibia…

Både den sällskapliga vävarfågeln, som bygger den största konstruktionen av alla fåglar i världen och Klippgrävlingar som sprang runt bland stenpelarna. De sistnämnda är, tro det eller ej, Elefantens närmaste släkting…

Klippgrävling på spaning, hur kan detta djur vara Elefantens närmaste släkting?

Klippgrävling på spaning, hur kan detta djur vara Elefantens närmaste släkting?

Ser ni vävarfågeln på grenen till vänster? Hur har han orkat?

Ser ni vävarfågeln på grenen till vänster? Hur har han orkat?

En sista kylig campingnatt blev det för att, två veckor efter avfärd, åter rulla in i Windhoek för att lämna tillbaka bilen. Lite sorgligt. Den hade blivit en bra vän under färden. Det blev en sista natt i Namibia på samma Chameleon Guesthouse som vi hade vår första natt. Det blev även en sorts värdig avslutning på resan genom restaurangbesök och ett besök i baren på takterassen på Hotel Hilton.

Takterassen på Hotell Hilton, Windhoek

Takterassen på Hotell Hilton, Windhoek

Resan va slut.

Ska jag sammanfatta Namibia kommer det att bli +++++. Ett fantastiskt land med djur/natur i världsklass. Lägg därtill bristen på människor och ett bra klimat så kan det inte bli annat än högsta betyg. Bara det att tjejen vid incheckningsdisken på Landvetter aldrig hade checkat in någon till Namibia förrut va ett bra tecken på att man kommit rätt. Hon visste inte ens vart Namibia låg.

Norra Namibia, från Sossusvlei och norrut är vackrare än de södra delarna. Ska ni hit så se till att spendera den mesta av tiden i de centrala och norra delarna. Landskapsmässigt är Damaraland vackrast medans två absoluta höjdpunkter för mig var nationalparken Etosha och Sandwich Harbour.

Namibia var över för min del… men inte resandet. Jag skulle nu vidare till Grönland och dess isberg. En härlig kontrast 🙂

Tack och adjö från Namibia!

Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s