Namibia del. 1 – På Spaning efter Leopard

Äntligen var jag på väg. Efter att ha boardat Air Berlin planet som via Berlin skulle ta mig till Windhoek i Namibia så var det med en mängd tankar jag väntade på att sätta min fot på den Afrikanska kontinenten.

Samma kontinent som tidigare inte lockat mig särskilt mycket. Visst, erfarenheten sträcker sig endast till Kenya och Tanzania, men de två länderna gjorde inget särskilt avtryck i mitt resehjärta. Att vara ”medel” duger inte…

Skulle Namibia ändra på detta? Jag hade ju hört så mycket gott om landet.

Efter över 10 timmar i luften kom första chocken när kaptenen utropade i högtalarna att vi strax skulle landa och att det var MINUSgrader i Windhoek denna tidiga morgon. Var inte detta Afrika?

Man vänjde sig vid de kyliga mornarna och nätterna efter hand och så fort solen gick upp över horisonten visste man att snart var det dax för T-shirten igen. Men visst, det var kyligare än vad jag faktiskt hade trott.

Windhoek visade sig vara en ganska trist stad. Inte speciellt vacker och ganska liten. Det bor ju knappt några människor i Namibia (endast dryga 2 miljoner) och huvudstaden reflekterar verkligen detta.

Efter ett dygn i huvudstaden med lite promenerande på stan var det dax att hämta ut bilen för vidare färd mot Etosha Nationalpark ca 40 mil norrut.

Jag hade, precis som jag skrev innan avfärd, förhoppningarna att kanske kanske få se ännu en Leopard. Det vackraste kattdjuret av dem alla. Vi hade två hela dagar/nätter på oss och eventuellt en tredje om vi inte kände oss nöjda. Så det var minst sagt med spänd förväntan vi startade vår resa i Etosha tidigt i soluppgången.

Etosha MÅSTE vara det bästa stället på jorden att se vilda djur på egen hand. Ingen guide eller organiserad tur behövs utan du kör runt med din egen bil, i din egen takt med din egen karta och kompass. Ett fantastiskt sätt att uppleva det vilda Afrika. Under vintern är det torrperiod i Etosha och den bästa tiden att se de vilda djuren som då har en förkärlek att samlas kring de otaliga vattenhålen som finns lite här och var runt den Saltöken som upptar den största arealen av parken.

Springbock

Springbock

Etosha fullkomligt sprudlade av liv! Springbock i massor, nästan lika många Zebror, Gnuer, Giraffer, Kudu Antiloper, Röd Koantilop, Schakaler, Vildsvin, Sekreterarfågel, Struts, Blackfaced Impala (Som bara finns här i Namibia), små Dik-Dik Antiloper och den fantastiskt vackra Oryx-Antilopen såg vi alla under denna första dag.

Den vackra Oryx-Antilopen

Den vackra Oryx-Antilopen

Giraffer dricker sig nöjda i Etosha

Giraffer dricker sig nöjda i Etosha

Dagen rullade på i en enorm hastighet och alltför snabbt var det dax att åka till Halali, som är campingen ungefär mitt i parken. Men möten med de vilda djuren skulle långt ifrån vara över. Vattenhålet en bit ifrån campingen är delvis upplyst under natten och här kunde man sitta hur länge man ville och se de nattaktiva djuren komma fram i skymningen för att dricka. Detta visade sig vara en riktig höjdare! Då det var en hel del action vid just detta vattenhålet…

En stor grupp Elefanter gjorde oss sällskap vid solnedgången.

En grupp elefanter vid Halali-vattenhålet

En grupp elefanter vid Halali-vattenhålet

När skymningen övergick i mörker så vågade sig den Svarta noshörningen fram. Vid ett tillfälle hade vi 6 st noshörningar runt detta vattenhål. Måste vara den enda plats i världen som detta utrotningshotade djur kan förekomma i sådant antal på samma ställe?

Det var sjukt spännande att se vad som skulle komma fram i mörkret och det tillbringades många timmar just här. Tyvärr inget kattdjur på hela dagen. Leoparden lyste med sin frånvaro, vilket ju snarare är regel än undantag men jag ville ju så gärna…

Inte heller några Geparder eller Lejon hade visat sig idag. En fantastisk dag var till ända och det blev en småkylig natt i tältet.

Svart Noshörning

Svart Noshörning

Nästa morgonen skulle vi utforska den östra delen av parken. Gårdagen spenderades mest i den västra. Kanske skulle kattdjuren befinna sig här?

Mycket riktigt. Efter att ha stannat bilen pga lite andra djur såg jag någonting där ute… nånting som inte såg ut som ”vanligt”. Fram med kikaren… en Gepard! och en till! Två stycken som tittade ut på savannen. Långt avstånd så fotot är därefter men jag är tämligen stolt över min hök-ögon som faktiskt upptäckte dessa vackra djur.

Gepard på långt avstånd i Etosha

Gepard på långt avstånd i Etosha

Mängder av djur kantade vår väg även idag och vi kom på oss själva med att bli ganska uttråkade om vi inte hade sett nånting på 10 minuter…

Ett par gånger fick vi stanna bilen för att stora hjorder med Zebror och gnuer skulle korsa vår väg. Och här har naturen företräde, här är det jag som är gästen och det var med glädje jag lämnade företräde.

Gammal Elefant

Gammal Elefant

Sista kvällen/natten vid Halali-vattenhålet skulle bli magisk för mig…

Jag kom dit vid 18-tiden. Då hade redan solen gått ner och en stor grupp elefanter var vid vattenhålet och drack sig nöjda efter dagens brännheta sol.

Halali-vattenhålet by night

Halali-vattenhålet by night

De lämnade vattenhålet ganska tidigt och det blev tomt, tyst och… magiskt. I en sann mix. Här satt jag, mitt ute i ingenstans och spanade vid ett specifikt vattenhål på ett av Afrikas absoluta topplatser vad gäller djur/natur. Tanken va svindlande. Det var just precis hit jag hade längtat så länge…

 Vad som skulle komma nu under ett par timmar är bara så himla häftigt att ha upplevt.

Det började med att en Afrikansk Civet Katt hoppade upp i en buske precis bredvid mig. Detta är ett djur du i princip aldrig ser röken av. Skygg och nattaktiv. Namnet katt är egentligen felaktigt då det inte är någon katt utan en civet. En helt egen grupp av djur. Den är Leopardfärgad så nu var jag i alla fall på rätt väg…

Afrikansk Civet Katt

Afrikansk Civet Katt

Civeten försvann ganska snabbt ut i natten och ungefär samtidigt som den gjorde det rörde sig någonting i buskarna till vänster om vattenhålet. Någonting ganska stort men obestämbart.

Då stegade den fram. Som att han ägde vattenhålet. Majestätiskt, tyst och vackert vandrade den sakta fram till det efterlängtade vattnet. En stor Leopard! Wooaoow!

En rysning gick genom kroppen då jag ju så gärna ville se just detta men som jag nästan hade tappat hoppet om. Det vackra djuret lade sig bakom en sten och drack vatten mellan 5-10 minuter innan den reste sig iväg och gick tillbaka samma väg som den kom. Lika majestätiskt som när den kom. 20 meter från vattenhålet stannade den till och började ryta högljutt 3-4 gånger. Precis som att den ville säga att ”Nu är jag färdig, nu kan ni andra våga er fram…” Sedan försvann den ut i den Namibiska svarta natten.

För mig blev nu Etosha helt komplett! Så mycket djur jag har fått sett och nu också det vackraste av dem alla, Leoparden. Tyvärr är ju min kamera rätt kass att fota i mörker med så bilden är inte den bästa.

Leoparden vandrar tillbaka ut i natten

Leoparden vandrar tillbaka ut i natten

Nu skulle det väl ändå vara över? Men nej… kvällen fortsatte med att djuren avlöste varandra. En Svart Noshörning med dess lilla unge som hela tiden legat i buskarna och väntat på rätt läge vågade sig nu fram. Fascinerande att se hur ungen ALDRIG lämnar sin moder med mer än max en meter. Plötsligt blev Noshörningen lite orolig och gjorde grymtande läten. Vis av erfarenhet från den tidigare kvällen vet man då att ytterligare en Noshörning är på väg fram. Detta är ett sätt för dem att signalera sin närvaro.

En Giraff kom också ner till vattenhålet. Den tog god tid på sig. Man kan tänka sig att ett sådant stort djur inte skulle behöva bry sig om några faror. Men oj vad försiktig den var. Det var nått som inte stämde… En Giraff är ju sårbar när den går ner i ”halv-spagat” med frambenen för att dricka. Då har den huvudet nedåt och har ingen uppfattning om vad som händer i dess omvärld.

Giraffen va orolig. Den drack några snabba klunkar och sedan upp igen för att spana. Detta repeterade sig under säkert en timmes tid. Hela tiden verkade den onormalt orolig. Nånting stämde helt enkelt inte…

Plötsligt började den stirra in bland buskarna. Med sänkt huvud. Som ett teleskop. Den rörde sig inte en millimeter, bara stirrade. Det rörde sig där i buskarna… vad var det för något som gjort Giraffen så orolig?

Döm om min förvåning när ännu en Leopard smög sig fram mot vattenhålet. Denna gången ifrån höger. Två stycken inom loppet av en timme! Otroligt!

Denna va mycket mindre och mycket mer försiktig. Den tittade oroligt på den stora Giraffen som i sin tur aldrig släppte den förhållandevis lilla katten med blicken. Leoparden drack ganska snabbt och gick sedan tillbaka samma väg som den kom. Även Giraffen lämnade och man såg det vajande huvudet mot den månupplysta himlen i säkert 10 minuter när den lämnade platsen för nya äventyr på savannen.

Morgonen därpå bestämde vi oss för att titta till ett par vattenhål innan vi skulle lämna Etosha för vidare färd genom Namibias storslagna natur. Vi var mer än nöjd med Etosha som uppfyllde förväntningarna ungefär 10 gånger om.

Ett av alla vattenhål i Etosha

Ett av alla vattenhål i Etosha

Intagen frukost vid ett av vattenhålen tillsammans med en strid ström av Oryx, Impala, Kudu´s, Zebror och Springbock. Vid några av vattenhålen var det galen aktivitet. Nya djur kom och gick hela tiden.

Det var dax att lämna Etosha. Vi hade 7 mil till porten ut ur parken och när vi hade åkt ungefär halvvägs och befann oss mitt ute på savannen blinkade en mötande bil åt oss och ville att vi skulle stanna. Mannen, som visade sig vara en guide med ett par turister, hissade ner sin ruta och frågade oss om vi hade sett en grupp Lejon på 7st djur som enligt rykte skulle befinna sig just här. ”Nej” svarade jag. Vi hade ju faktiskt inte sett Lejon överhuvudtaget under vår tid i Etosha.

Vi åkte vidare ett par kilometer. Men då det faktiskt skulle vara skoj att även se Lejon så vände vi bilen och tänkte som så att vi ger det en chans till. Vi åker över den här delen av savannen en gång till så får vi se…

Vi hann inte långt förrän vi såg en bil ståendes vid vägkanten och med ett gigantiskt objektiv ut ur sidorutan. En snabb titt till höger ut på Savannen och där var dom! Lejonen! En grupp på 7st individer gåendes på ett utdraget led rakt emot oss. Springbockarna flydde åt olika håll pch ställde sig sedan vettskrämda för att se vart Lejonen tog vägen. Gruppen av Lejon passerade bara några meter ifrån våran bil. 2 unga hanar och 5 honor. Alla blodröda i ansiktet av nattens skrovmål. Springbockarna var således på säker mark. Lejonen var inte ute efter att jaga utan såg ut att ha siktet inställt på ett vattenhål längre bort eller skugga under några träd i utkanten av Savannen.

Lejon, blodröda i ansiktet

Lejon, blodröda i ansiktet

Tiden i Etosha va slut. En plats som överträffat alla mina förväntningar och garanterat en av världens absolut bästa platser att se de Afrikanska vilda djuren på. Att man dessutom gör detta på egen hand i sin egen bil och allt vad den friheten innebär förhöjer mervärdet något enormt. En dröm för naturintresserade och fotografer helt enkelt och jag kan inte nog rekomendera Etosha för den som tänkt sig göra en Safari i Afrika. Det blir inte bättre än såhär…

Nu åker jag vidare mot Damaraland sydväst om Etosha och vad som händer där kommer i nästa del…

Annonser

7 comments on “Namibia del. 1 – På Spaning efter Leopard

  1. Jättebra rapport och fina bilder. Vilken kamera och objektiv använde du? Och vad kostade det att hyra bil med eller utan guide?

    • Tyvärr är det inte tillåtet med cykel utan det är bil som gäller. Men jag kan inte nog rekomendera att du försöker ”lifta” in med någon, om så bara för en dag. Det blir inte bättre än såhär vad gäller vilda djur. Blir spännande att se dina planer för kommande resa Lars!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s