Del 1. Resan mot Lhasa

Jag kliver ut från den något slitna flygplatsen.

Luften känns…”osvensk”. Jag tittar mig omkring och varenda skylt är totalt, komplett, oläsbar.

Jag har kommit rätt!! KINA!

Platsen är en taxiparkering utanför Xining´s flygplats. Nu gäller det. Förstår någon engelska?? Med bestämda steg tar jag mig mot en i förväg utsedd taxichaufför.

Finito! han kan inte ens säga ”hej” på engelska. Jag tar fram fusklappen där adressen till hostelet inne i stan ligger. Han nickar igenkännande och efter 2 minuter har han som sig bör, blåst oss på ett gäng YUAN och vi sitter i taxin på väg mot city. Resan mot Everest har börjat!

Xining

 

Fortsättningen i Xining blir en orgie i teckenspråk. Jag har övat sen tidigare resor och vet att det går att göra mer än man tror med hjälp av tecken och kroppsspråk. När magen säger ifrån efter en lång resa och vill ha mat ger jag mig ut på ”mat-jakt”.

Kliver in i en av stans matställen. En rökig dimma tillsammans med en doft av Te möter mig. Personalen stirrar lite… som om dom tänker: ”vad gör han här”. Fick ett bord och satte mig ner. Fick menyn i min hand…

Puh, det var bilder i den! Tack. I annat fall är det som västerlänning helt omöjligt att beställa mat i många, många av Kinas miljoner restauranger. En ganska skum meny som slutar med de klassiska nudlarna! Maten kom in och med dom de fullt lika klassiska pinnarna.

Det är nu restaurangens kock tar ett steg ut i rummet och skrattar åt mig och mitt ätande.

Kanske var det valet av mat han skrattade åt, att bara äta nudlar är inget kineserna gör utan där är det ofta väldigt många olika rätter på bordet, eller kanske var det mitt tafatta försök att fånga de hala ålarna med hjälp av två pinnar… jag vet inte.

Många av kineserna älskar pingis som ni vet. Gammal som ung, vilken tid på dygnet som helst. Kineser ÄLSKAR pingis. Så till den grad att folk inte ens hinner hem att byta om utan här går man direkt från kontoret…

Pingis
 
Xining i all ära. Men Tibet är ju huvudmålet och det mytomspunna riket ligger 26 timmar bort med tåg. Världens högst belägna järnväg och med syrgas för de som inte pallar med höjden är det med spänd förväntan jag rullar ut från perrongen i Xining. En trång bädd väntade på mig. Hade önskat mig en av de nedre bäddarna men fick nöja mig med mellanbädden.

Tågbädden till Lhasa

 
Den Tibetanska högplatån är i mångt och mycket ganska enformig. Men otroligt vacker och vild. Den ligger konstant över 4000 meter och med Tangu-La passet som högsta punkt, 5180 möh.
Här är man verkligen långt bort från civilisationen. En av världens absoluta vildmarker som fortfarande återstår.
 

Den tibetanska högplatån

Den vackra platån

 

 

Den vilda platån är magisk för mina ögon och en grupp Tibetanska Antiloper gör entré. Det finns bara ca 75 000st kvar av dessa i världen. Alla i Tibet.
 

Tibetanska Antiloper

Ju närmare Lhasa tåget strävar desto mer nomader med sina Jakar infinner sig på platån. Ett hårt liv såklart, men väldigt fascinerande. Hur orkar man vara i rörelse mestadelen av sitt liv, hur orkar man med det bistra klimatet som råder? Jag är djupt fascinerad av dessa nomader.
 
Efter knappa 26 timmar saktar tåget in på perrongen i Lhasa. Natten har varit tuff för mig. En tryckande huvudvärk kom ganska tidigt. Höjden gör sig verkligen påmind. Jag lider av lindrig höjdsjuka. Jag har haft det förr och vet att om jag ger det lite tid kommer huvudvärken att ge med sig. Jag kliver ut från tåget och traskar bort mot stationen. Nu ska Lhasa besökas under tre dagar…
 

Perrongen i Lhasa

 
Mer om Lhasa i nästa del…
 
 
 
 
 
 
Annonser
av travelante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s